När vi spelar Macbeth är det 2019. Exakt 10 år efter det att första världskrigets siste överlevare gick bort; Harry Patch. Harry accepterade aldrig kriget och glorifierade det aldrig. Tvärtom, han fylldes bara av en vrede mot dumheten i det organiserade mördande han ansåg att krig var. Samma vrede fyller mig och samma sorg över människans oförmåga att uppvisa självbevarelsedrift. Det gäller inte bara krig. När vi tar steg som är irreversibla förändras vi och vi blir någon vi inte längre känner. Vi borde inte riskera det och ändå sker det varje dag. Jag antar att vi drivs av ambition och tänker att vi kommer behålla vår kärna ändå, speciellt om framgången verkar finnas inom greppbar närhet och någon annan säger att du är utvald? Allt kommer att gå bra! Det kan vi lova dig! Överlevnaden är garanterad och du är ju utvald?

Macbeth är bara delvis en berättelse om krig. Den börjar i ett och slutar i ett annat. Det första slungar Macbeth i framgångens riktning och det andra tar hans liv. I det första kriget, ett inbördeskrig, räddar Macbeth och hans vapenbroder Banquo dagen och vinner Konung Duncans respekt när fienden krossas och förrädarna ställs inför rätta, men något annat händer också. Något märkligt.

Macbeth och Banquo är på väg att återsamlas vid högkvarteret när de plötsligt stöter på tre märkliga figurer. Det är tre häxor och de spår en oväntad framgång för Macbeth: han skall bli kung! Tre häxor… Vad är det i dagens värld? Vad är det för mytiska figurer med makt att förändra vårt synsätt och vår verklighet? I min fantasi representerar de marknaden, pengarna, börsen. Den kraft som pekar ut vårt samhälles riktning och som bestämmer vad som kommer bli framgångsrikt eller inte. De är makthavare gömda och skyddade i bolagskonstruktioner och med ett alldeles eget prästerskap som kallas jurister runt sig. De har attachéväskor fulla med pengar att belägga sina spådomar med! Dessa tre mystiska makthavare flockas runt den bevisligen modige och på krigets konst begivne Macbeth. De vill satsa på honom. Han skall bli kung! Banquo får också en framtid uppmålad för sig: han skall bli far till kungar, men aldrig kung själv.

I dimman och röken efter slaget försvinner plötsligt marknadens änglar och kvar står Macbeth och Banquo och undrar. Macbeth undrar nog intensivare än sin kamrat om det meddelande de mottagit ändå inte är: sant… Han kanske skall bli kung?

/Per-Johan Persson